Bokrecension: Jag är Zlatan
Efter att egentligen varit galet skeptisk till boken har jag just precis läst ut den. Känner mig nästan lite upprymd.
Inledningsvis har jag alltså inte velat läsa den eftersom jag funderat över vad som finns att hämta av en fotbollsspelare. Kanske framförallt inte när han inte skrivit boken själv, utan alltså talat med en författare som fått skriva den. I Malmö verkar man knappt existera om man inte läst den.
Från alltså rätt hårda förhållanden i Rosengård till världsstjärna med Ferrari-bilar. Jag tänkte först alltså att det skulle kunna bli en rätt tradig ”snyfthistoria” av ett fotbollsproffs men konstaterar att han beskriver det mesta på så engagerande sätt att han kommer undan med att beskriva även hinder längs vägen på ett engagerande sätt. Det är även svårt att inte höra honom framför sig när man läser boken på något vis.
Dessa fotbollsmål, finter och liknande kan det vara svårt att förstå hur folk verkar kunna bli fullkomligt besatta av men när man kan läsa om bakgrunden och få ett sammanhang för det börjar jag nästan att förstå hysterin. Lite grann åtminstone.
Uppfriskande att läsa något lättsamt ”populärkulturellt” och som dessutom övveraskade mig positivt. På Zlatan-manér vräker jag på utan rim och reson och dunkar in en full betygspott med kängurur.
Inga kommentarer än så länge. Vad tyckte du om inlägget?