Fick ynnesten att se denna kanonrökare i torsdags. Upplever att jag behöver skriva av mig denna filmupplevelse jag nog uppriktigt inte vet vad jag kan jämföra den med.

Filmen bygger alltså på den verkliga händelsen där Jan Guillou utser Köping till Sveriges tristaste stad – och Hasse P vill sätta Köping på kartan med att baka världens längsta smörgåstårta. Tror för egen del aldrig jag sett Persbrandt utföra en så bra roll och imponeras rejält av insatsen. En inblick i en möjligtvis romantiserad tillvaro i en svensk småstad 1985. Premiär för Filip och Fredrik som regissörer. Även om jag inte tycker att filmen uppnår perfektion så är det sammantaget möjligtvis den bästa filmupplevelse jag haft de senaste tio åren. Åtminstone någonstans i toppskiktet för mig.

Jag började läsa denna bok när den kom ut och vill minnas att jag läste den ungefär till hälften – och upplever det utan tvekan som att filmen överträffar denna dokumentärroman. Uppiggande utan tvekan!

Upptäcker att jag får rysningar av att se trailern på nytt – trots att jag redan hunnit se den några gånger före filmen: